Russian Neoclassical/Romantic Painter, 1799-1852,was an internationally renowned Russian painter. He is regarded as a key figure in transition from the Russian neoclassicism to romanticism. Born of French parents in Saint Petersburg, Carlo Brulleau (as his name was spelled until 1822) felt drawn to Italy from his early years. Despite his education at the Imperial Academy of Arts (1809?C1821), Briullov never fully embraced the classical style taught by his mentors and promoted by his brother, Alexander Briullov. After distinguishing himself as a promising and imaginative student and finishing his education, he left Russia for Rome where he worked until 1835 as a portraitist and genre painter, though his fame as an artist came when he began doing historical painting. His best-known work, The Last Day of Pompeii (1830?C1833), is a vast composition compared by Pushkin and Gogol to the best works of Rubens and Van Dyck. It created a sensation in Italy and established Briullov as one of the finest European painters of his day. After completing this work, he triumphantly returned to the Russian capital, where he made many friends among the aristocracy and intellectual elite and obtained a high post in the Imperial Academy of Arts.   Related Paintings of Karl Briullov :. | Portrait of the young princesses volkonsky by a moor | Portrait of Maria Beck with her daughter | Portrait of Count Alexei Perovsky | Portrait of Countess Yulia Samoilova with her Adopted daughter amzilia pacini | Sweet Waters near constantinople |
Related Artists:
Montald, Constant
Belgian Painter, 1862-1944 Belgian painter, illustrator and teacher. He studied at the Koninklijke Academie of Ghent, and first made his mark by winning the Prix de Rome in 1886 with Diagorus Borne in Triumph. This success allowed him to travel throughout Europe and the Near East. In 1896 he took part in the first Salon d'Art Id?aliste, organized by Jean Delville, and exhibited there regularly. In the same year he became professor of decorative art at the Acad?mie Royale des Beaux-Arts in Brussels, a post he held for the next 37 years. He was a founder-member of L'Art Monumental in 1920
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Mina Kolokolnikov
1708e-1775e) was a Russian painter and teacher. Kolokolnikov was born in the village of Kravotyn in Tver gubernia. He was a serf of the Pafnutievo-Borovsky Monastery, and learnt the art of portrait painting from Ivan Nikitich Nikitin and Louis Caravaque; he also studied icon painting with Vasily Vasilevsky. He is known to have assisted in the decoration of the palace at Tsarskoye Selo, and to have lived for a time in St. Petersburg, where one of his pupils was Trifon Anisimov. One of his portraits is in the Tver Regional Picture Gallery. He worked in the studio of Alexei Antropov; consequently, it is often difficult to tell Kolokolnikov's works from Antropov's, as both have very similar technique. Kolokolnikov's brothers Ivan and Fedot were also painters.